jfanki.blogg.se

Vänster bild är dagen innan min debut på Decembercupen 2013. Jag körde en keto-diet där alla kolhydrater uteslöts, låg på 900 kcal om dagen, 3 timmars cardio om dagen samt ett styrkepass om dagen. Jag var totalt sönderkörd men jag gav inte upp. Jag skadade mig och min kropp något otroligt vilket jag aldrig kommer göra om. Den resan lärde jag mig mycket från, man lär sig av sina misstag helt klart!

Höger bild är sen i tisdags. 5,5 vecka från tävling och jag ser redan förbättringar. Jag kör en tävlingsdiet med högt intag på kolhydrater, styrketränar 5 av 7 dagar och kör 20 resp 30 minuter cardio om dagen i form av cykelintervaller/gång på bandet beroende på vilken muskelgrupp jag tränar. Jag mår så mycket bättre än någonsin! 

Alla vet att jag aldrig blir nöjd, jag är inte den typen av människa. Givetvis ser jag mina framsteg & glädjs åt dem, men jag kan alltid bli bättre och måste ständigt pressa mig till det yttersta. Vem ska annars göra det åt mig? Vill man vara bland toppen så finns inga genvägar, det är hårt slit och en sjuk målmedvetenhet som krävs. Och ja, man kan väl säga att det är som en besatthet. 

Men, jag blir så less på folk som anser fitness-tjejer främst för den delen, blir skadade av detta vi sysslar med. Till en viss del förstår jag och kan tyck det om vissa, men långt ifrån ALLA. Jag skulle aldrig skipp ett mål mat, on som offseason, jag skulle aldrig skipp ett pass på gymmet för något annat, anses man som skadad då? KNAPPAST. Att dock stå i en affär och läsa alla innehållsförteckningar och vet exakta värden på all mat, DET anser jag är ett skadat beteende. Där är jag inte och kommer aldrig vara.

Givetvis unnar jag mig också, kanske borde unna mig mer men jag trivs. På offseason har jag haft mina lördagar fria och fått äta vad som faller mig i smaken. Jag kommer till viss del fortsätta med detta, men inte låta kolhydraterna och sockret bli en fälla och beroende för mig. Jag kämpar varje dag med att leva denna livsstil fullt ut och för varje dag som går så blir det bättre.

Med detta menar jag absolut inte att jag inte kommer kunna unna mig en glass eller en pizza om jag önskar det. Självklart älskar jag mat precis som många andra. Godis ska vi inte prata om. Men jag vet att jag har ett mål, en plats jag vill hamna på i slutändan. Jag nöjer mig inte med att vara bra när jag kan vara bättre. När jag är bättre kan jag alltid bli bäst.

Jag lever i nuet och älskar det jag gör. Om ett år eller tio år kanske jag inte alls har detta intresse, men då tar jag det då, inte nu. Jag kommer inte ångra detta val av liv som en del påpekar och slänger kommentarer som "du förlorar din ungdom, ut och ha kul, res, skaffa kille, njut" men håll käften? Jag njuter. Jag älskar detta. Just nu. 

Precis som jag för X antal år sen älskade festa och äta skräpmat. Sa någon till mig då att jag kommer ångra mig? Nej. För det är så acceptabelt att varje helg ska bestå av fylla, skräpmat och ångest.

Alla väljer sina liv och intresse. Låt alla göra det. Glädjs åt andra, se inte ner på folk. Jag brinner för detta och kommer inte sluta med det, inte ännu iallafall.

Sommaren väntar runt hörnet och offseason likaså. Jag kommer inte ha definitioner på kroppen men jag kommer trots det äta mina matlådor på stranden. Varför? För jag har ett mål, jag lever en livsstil och jag utvecklas till en bättre version av mig och min kropp under offseason. Det är då möjligheterna finns för att bli i grymmare form nästa gång jag väljer att stå på scenen.

Rörigt inlägg jag vet. Men är så trött på att det är så fel i andras ögon att sitta vid matbordet och äta kyckling & ris medans det är helt normalt att dricka en nuteilett shake och klaga på fettma. I don't like it.

Nu ska jag jobba, vi hörs!